Tar för lång tid.

Ibland kan jag sitta och tänka för mig själv, som idag te.x så satt jag inne på Addes rum i hans fåtölj. Då slår det mig oftast:
-Varför sitter jag i denna sitsten?
-Är detta rättvist?
-Är det menat att jag ska vara sjuk hela livet?
-Vad händer när Adde blir äldre?
-Är detta livet rättvist för honom?
-Vad händer med Adde om jag går bort?
OCH såklart den stora frågan som återkommer dagligen i mitt huvud:
-NÄR FÅR JAG EN NY NJURE?

Tänk så mycket lättare mitt liv hade blivit, jag hade mått bättre och haft så mycket mer energi till att ägna mig åt min familj och vänner.

Ibland kommer jag i svackor som gör att jag blir deppig och nere, jag märker att jag hamnat i en sådan svacka just nu.
Det känns jobbigt just nu för mig, tiden tickar och tickar men ingen njure...som sagt det tar för lång tid!

Och jag har såklart Roger här hemma som hjälper mig dagligen både med hem och Adde och han visar verkligen att han älskar mig så det känns oerhört tryggt och en viss lättnad för mig.