Dag 8...ett ögonblick

Mitt stora ögonblick måste vara den 5 augusti kl 5.10 2006.
Telefonen ringer och jag svarar irriterat och frågar männsikan på andra sidan luren om hon verkligen vet vad F*N klockan e?
Då får jag svaret: Hej Sara! Jag ringer från transplantationen i Malmö...vi har en njure till dig!
Jag tappade telefonen och började gråta hysteriskt...jag frågade henne om det var ett skämt...??
Hade ju haft dialys sedan 2003...inte konstigt att när man väl får detta magiska samtal att man blir chockad.
Tyvärr gick inte transplantationen så bra...men jag kommer aldrig att glömma just DET samtalet.
Nu sitter jag i samma sits och inväntar ett nytt likadant samtal...nu har jag haft dialys sedan -08.